Livet rullar på. Trodde våren var påväg, men man har tydligen alltid fel. Vädergudarna är inte med mig. När snön nästan helt är borta jo men då börjar det snöa igen. Börjar fundera på om det är någon som gjort någon snödans eller nått. I vilket fall så orkar jag knappt inte se det där vita mer. Imorse när jag vaknade tänkte jag, "Åh vad härligt, jag vaknar i tid, duschar, hinner äta frukost". Så går man upp och möts av snö. Näe, fy dvale vad trökigt. Sedan hade jag en hektisk morgon med en hel del att göra på det. Jo, men häj du så sköj!

Dagen har dock räddats av att min vackraste, finaste och underbaraste chokladpralin skickat ett paket, som idag anlände. Estrella - Less Fat, Kexchoklad, Försvarets hudsalva och ett ljus. Plus ett kort med en söt historia. Malin, du är bra underbar du. Jag har haft monstercravings på less fat chips. Vill helst äta dem nu men tänkte vänta till helgen med att svulla i mig dem. Det roligaste är att jag ifrån början bara ville ha den där ynka lilla hudsalvan. Jag är inte svår att göra glad. Hade hon skickat bara den hade jag nog hoppat upp och ner lika mycket av lycka.
Tack i varje fall Malin, tack tack tack!

Idag träffade jag för övrigt en svensk au pair. Vet inte hur höga oddsen är. Men jag gjorde det iaf. Hon bor inte så jättelångt bort och vi bestämde att vi skulle träffas och umgås. Måste säga att det var lite konstigt att prata svenska med någon "face to face" igen. Kul att man är amerikaniserad efter redan en månad. Hur ska jag inte vara när jag kommer hem igen?

Nu är det sova som gäller.
-Sanna

I söndags hände något. En person jag brytt mig oerhört mycket om de senaste månaderna bestämde sig för att bryta med mig pga olika anledningar. Tycker att det känns väldigt överilat och en aningen överdrivet. Hade en diskussion med min värdmamma om det hela och hon sade det så tydligt, "Sanna, if someone does that, it's not that big of a loss". Och hon har nog rätt. Jag har stått ut med en hel del de senaste månaderna och det kanske är dags att gå vidare. Precis som förra gången jag var här lär jag mig att ta hand om mig själv och sätta mig själv i första hand i många situationer. Det som hände känns ganska orelevant, men jag bad om ursäkt för något jag kände jag kanske ändå inte skulle bett om ursäkt för. Och idag skrev jag förmodligen för sista gången med personen. Innerst inne gör det ont, men man lär sig av livets alla upp och nedgångar.

Förövrigt älskar jag att prata med min värdmamma om kärleksbekymmer, vad som egentligen händer mellan mig och den jag umgås med och allt som har med killar att göra. Hon är så förstående och ger så fina råd. Jag har bestämt mig för att leva livet, eller ja, det bestämde jag redan för 2,5 år sedan när det tog slut med mitt ex. Men att jag inte ska låta någon kille styra mitt liv just nu. Det finns tid till det när jag kommer hem. Just nu ska jag bara fokusera på att ha kul och njuta av varje stund. Vilket jag också gör. Lite för mycket vissa gånger kanske. Men man är bara ung en gång.

Oj, det blev ett personligt inlägg det här. Men det har gått åt mycket tankar kring vad som hänt. Kände att jag behövde få ur mig lite. Behöver nog en skype med älskade Wongan och Malin snarast möjligast tror jag. Få ur mig lite till!

Hoppas alla har det kanon där hemma.
-Sanna

Efter att snöovädret lugnade ner sig i förra veckan så har nu Chicago återgått till det normala igen. Det snöar fortfarande lite då och då. Men vad ska man göra.

I fredags blev jag bjuden av Dre att komma på House Party någonstans på den blåa linjen. Jag tog mig dit och träffade massa trevliga amerikaner och en otrevlig brud ifrån Bukarest. Dres kompis Anthony ville high fiva med henne, men hon förklarade att "europeer high fivar inte". Då blev jag lite sur och sade att det gör vi visst det och high fivade med honom istället. Alltså, det finns folk till allt. Under kvällen lärde jag mig också reglerna till Beer pong. Ska föra denna lek vidare till Sverige. Måste fixa lite röda muggar bara. Efter en lång kväll och bara två öl från min sida tyckte Dre (och jag) att det nog var dags att dra vidare hem till Anthony vid halv fyra. Pojkarna hade inga pengar så jag pröjsade för taxi, det var mycket uppskattat. Efter en lång vecka somnade jag äntligen runt fem tiden. På morgonen bjöd jag Dre på frukost på Yolk. Men han mådde inget vidare så vi tog med oss nästan all mat hem istället. Inget fick gå till spillo för Dre. Sedan följde han mig till tåget och väntade snällt tills det skulle åka. Fint det! Kom hem och tog en dusch sedan vid 16.30 så skulle jag få ta hand om mina små pojkar helt själv. Heather och Marc åkte downtown för övernattning vilket ledde till att jag var själv med barnen. Vi kollade på film, åt pizza och sedan nattade jag de små liven. När jag sade godnatt till Noah yttrade han så fina ord att jag bara ville pussa sönder honom. "Sanna, I wish you could stay here forever". Jösses vad jag älskar de här barnen. Helt obeskrivligt mycket. På morgonen var det frukost och lek som gällde. Vid 13-tiden ringde Amanda mig på Viber och vi pratade i över två timmar. Härligt att höra hennes röst igen, och skönt att höra att allt är bra. Det gör mig glad. Efteråt skrev Dre på fejjan och frågade om jag inte ville komma och kolla på Superbowl med honom och Anthony. Vilket jag givetvis ville. Snabbt som fasen skyndade jag mig till tåget. Blev en kväll med Chicken wings, amerikansk fotboll och bedömning av reklamer. Fler folk anslöt under kvällens lopp. Under halvlek satt alla och totaldissade Black Eyed Peas, med all rätt. De sög stenhårt! Sedan var det tänkt att jag skulle bege mig hem igen vid 22.30 men efter lite segande ifrån Dres sida insåg jag att det inte fanns någon chans att hinna till tåget så det var bara att snällt vänta till sista. Detta gjorde Dre väldigt glad. Han tyckte iofs att jag skulle stanna hela natten och åka tidigt på morgonen. Men jag vet inte om det skulle uppskattas så mycket här hemma. Men han beslutade iaf att vi ska umgås till helgen igen. Han ville umgås under veckan, men det blir ju lite svårt. Så jag sade att under helgen är jag hans istället. Det tyckte han lät perfekt. Antar att han kommer få sin vilja igenom.

Nej, nu är jag helt slut. Blev inte många timmar sömn inatt, så jag kompenserar med tidig sänggång ikväll istället.

Hoppas att allt är kanon där hemma!

Över och ut
-Sanna

Här har ni det. 50-60 centimeter snö föll ner över Chicago under natten och morgonen. Jag tyckte det kändes precis som hemma. Barnen hade "snowday" och stannade hemma, precis som Marc och Heather. Imorgon är skolan inställd igen. Men lite positiva nyheter såhär i vintertid är att idag var det Groundhog Day. Då det där djuret förutser när våren kommer anlända. Det var till min fördel. En tidig vår. Det tackar vi för!


Nu ska jag nog knyta ihop säcken och plocka iordning rummet, borsta tänderna och gå och nana. Det tär på en att inte göra ett smack. Spela Wii, äta lunch, spela mer Wii, lite till Wii, fotboll i källaren, en omgång Monopol och en middag på det. Hemskt hektisk. Och inatt vaknade jag med migrän. Tog dock 2 Excederin imorse och efter en timme var det som bortblåst. USAs piller är the shit skulle man väl kunna säga.

God Natt Sverige
-Sanna

I fredags beslutade jag mig tillslut för att åka iväg till den där festen som Dre anordnade. Åkte dit tidigt för att kunna se Dre DJ:a. Väl i dörren insåg jag att herregud, jag känner verkligen ingen här. Kan ju inte stå och trycka i ett hörn som en idiot. Började prata med killen som skötte dörren. Visade sig att han och en annan kille bodde i huset (som förövrigt var ett gammalt glasscafé). Förklarade situationen och han föreslog att jag skulle hänga med dem resten av kvällen. Och så blev det också. Nate och Asher blev mina nya amerikanska vänner. Sjukt softa killar. Nate lärde mig hur man dansar "Dougie" och Asher och jag räknade pengar hela kvällen. Jag räknade åt honom på svenska, vilket han tyckte var sjukt coolt. Pratade inte jättemycket med Dre. Men han presenterade mig för sin allra bästa kompis Anthony. Trevlig kille. Pratade givetvis med massa mer under kvällen. Det bästa var nog när Nate hela tiden presenterade mig som "Zanna with a Z, she's Swiss". Blev ett par rättelser under kvällen. På något vänster behövde jag inte heller betala för alkoholen. Men vart inte direkt full. Mer salongsberusad och allmänt glad bara. På något vänster lyckades jag också lämna mitt telefonnummer till en DJ och en kompis till Asher och Nate. DJ:en smsade mig på lördagmorgonen för övrigt och skrev "You should run for ms. Sweden you're so beautiful". Sånt piggar alltid upp. Aja, iaf. Efter att ha festat söderut fram till klockan halv tre ungefär bestämdes det att det skulle bli efterfest. Dre sade att jag bestämt skulle med honom och jag sade inte emot. Han placerade mig i en bil med hans kompis Andy och en tjej vid namn Marissa. Återigen, sjukt trevliga människor. Andy körde norrut där vi skulle på efterfest. Vi stannade i typ 30 minuter. Lyckades dessutom bli uppraggad av en superhet modelliknande kille som var delvis svensk. Inga nummer utbyttes dock. Men jag tänker leva på det där ett tag att han faktiskt kom fram till mig av alla 100 pers i den där lilla lyan. Sedan gick vi hem till Andy där vi skulle sova. Timmarna hade rullat på och klockan var nog runt 5 nu. Jag och Dre delade på ett liggunderlag och en minikudde. Hjälpte inte att Dre roffade åt sig all plats och hela kudden. Men han var snäll nog att ligga nära nog att hålla mig varm under den tunna filten ;) Blev väckt vid 10 av att Dre smällde till mig på röven och ropade ut "BREAKFAST". Trött som en idiot var jag, men det var bara att gå upp. Efter allmänt velade blev det ingen frukost. Utan vi åkte tillbaka till Nate och Asher och fixade lite saker och Nate lagade "frukost". Dre föreslog chill hos Anthony och jag hakade på. Vi kollade på "Devil" och "Let Me In". Efter det blev det tv-tittande och boysen satt framför datorerna. En till kille anslöt, tror han heter Jess. Runt 11 kände jag mig redo att bege mig till tågstationen för att ta sista tåget hem. Somnade på tåget ett antal ggr. Vilket är livsfarligt då man absolut inte kan ta nått tåg tillbaka. Men tillslut var jag hemma efter en bra helg. Har upplevt något typiskt Chicago, dessa underground fester är oftast för mer locals men jag har nu fått en liten invit att komma till fler. Känns bra. Och jag har träffat massa sköna människor.

Nu väntar en väntan på snöstormen som ska komma in över Chicago under morgondagen. Såg på nyheterna förut att folk åker iväg och storhandlar i affärerna. De agerar som om det är världens undergång påväg. Snöstorm är tydligen lika med apokalyps här. Och här sitter jag som världens svenne och skrattar arslet av mig. Kanske borde kolla upp hur mycket 2 feet faktiskt är. Det kanske blir skrattar bäst, som skrattar sist. Men jag får väl plocka fram vikingblodet i mig och bara härda ut. Helskotta, ge mig vår någon gång. Det här håller inte längre!

Okej Sverige, nu ska jag underhålla mig med Spotify och sen läggdags. Måste få mina 8 timmars sömn annars förvandlas jag till världens gnälligaste. Men vi hörs snart igen.

Peace out

-Sanna