Mamma

Om en dryg timma åker jag och hämtar upp mamma på O'Hare. Jag är så lycklig att jag nästan spricker. Hjärtat klappar så hårt att jag inte vet vart jag ska ta vägen och när jag ser henne kommer nog alla känslor att bara bubbla över. Kommer nog skratta, gråta och skrika av glädje på samma gång. Sen blir det nog en del kramar också. Fan nu ska hon få se hur mycket jag saknat henne. Min älskade lilla mamma. <3







Rosh Hashanah

Igår var jag iväg på Rosh Hashanah middag ute i en förort i väst. Vi åt middag, jag pratade lite med sällskapet runtomkring mig och sen lyssnade jag på när rabbin välsignade maten och det nya året på hebreiska. Man kan ju sammanfatta det som en ganska trevlig kväll ändå. När vi sedan var påväg hem var jag en aningens trött och när vi äntligen var hemma igen hann jag mest kolla igenom min mail och sortera lite kort på datorn och sen somnade jag med på kläder och smink på under min filt samtidigt som både dator och tv var igång. Jag fattar inte hur jag fortfarande kan vara trött efter att ha sovit i 11 timmar?! Helt otroligt. Måste göra något åt det för idag jobbar jag 16-24. Men det blir nog en ganska lugn kväll ändå. Förmodligen bio, middag och sen läggdags för de små herrarna. Nej nu ska jag gå och slänga lite kallt vatten i ansiktet.

Ha det!

Sanna

när jag var 14 år...

Det fanns en tid i mitt liv då jag lyssnade på Håkan Hellström varje dag. All hans musik gjorde att jag fick någon slags euforisk känsla i kroppen. Jag fick ta rätt mycket skit för att jag lyssnade på Håkan. Men jag brydde mig inte. Det var liksom något speciellt med hans musik. Jag lyssnar inte lika ofta på honom längre men när jag väl gör det så minns jag mina yngre tonårsår då jag både grät och skrattade till hans musik. Men det finns en låt som är extra speciell. Jag minns att jag i princip varje kväll innan jag skulle sova lyssnade på denhär låten liggandes på mitt golv. Jag låg och tänkte på killen jag var så olyckligt kär i. Ibland grät jag för att jag tänkte att jag aldrig skulle få honom. Men oftast låg jag och tänkte på hur otroligt fin och vacker han var. Hans leende, ögon och vackra händer fick mig alltid att le lite extra. I höstas erkände jag för honom att jag faktiskt hade gillat honom i 3 år. Sedan berättade han det jag så gärna hade velat höra under de där 3 åren, "Sanna, jag var helt hopplöst kär i dig också". Nu blev det aldrig något mellan oss och kommer förmodligen aldrig att bli heller men varje gång jag hör denhär låten så tänker jag alltid på honom.

17 september

Vaknade 7:45 imorse. För de som inte vet är det precis när jag börjar. Snabbt som tusan drog jag på mig lite kläder och skyndade mig upp till köket. Som tur var hade ingen kommit ner än. Däremot sjönk blodsockret eller nått för jag blev helt snurrig i huvudet och mådde inte alls bra. När min värdmamma tillslut kom ner kunde jag knappt stå upp längre och jag var tvungen att ta massa kallt vatten i ansiktet. Undrar vad tusan som hände egentligen. Skitläskigt var det. Men nu mår jag bättre och känner mig redo för en ny dag.

Igår började US History. Min lärare var ganska intensiv och lite gammaldags men jag tror nog att det ska gå bra ändå. Lyckades sätta mig bredvid sötaste killen i hela klassen (mitt vanliga oflyt tror jag). Hatar när sånt händer. Blir alltid alldeles röd i ansiktet. Men vi kollade varandras anteckningar när vi inte riktigt hann med vad läraren sade. :) Jag tror nog ändå att det kommer bli en bra kurs det här. Lite press bara när han säger att hans elever oftast få A eller B. Jo men visst. Nu måste jag plugga järnet bara för det. Som om jag inte har tillräckligt att tänka på. Men det ska nog lösa sig det här med.

Hoppas ni har det kanon.

XOXO Sanna

14 september

Shit, det händer så mycket att jag inte orkar ta tag i saker. Liselott var här för 1 vecka sedan. Vi hade sjukt kul både i Chicago och i New York. Jag älskar verkligen den staden. Ah, New York alltså. Det kommer nog sluta med att jag flyttar dit ändå. Det finns liksom inget med den staden man inte gillar ;) Annars lyckades vi njuta utav Chi-town också. Lyckades skämma ut mig inför ett gäng snygga svenska killar också. Himla oflyt har jag jämt! Men jag bjuder på den helt enkelt. Blir ju liksom lite roligare då. När jag sedan sade Hej då på flygplatsen fick jag så himla ont i hela kroppen och speciellt i hjärtat. Saknar henne som en tok redan. Det är ganska skönt att veta att man kommer hem i februari ändå. Det är ju liksom inte så långt dit.

Annars kommer mamma om drygt en vecka och jag ska krama henne så hårt att hon nästan går sönder. Sedan blir det nog att vi firar min födelsedag downtown. Vore himla mysigt faktiskt! Inte ofta man fyller 20 och speciellt inte i USA. Kommer nog bli ganska coolt ändå.

Har lyckats bli sjuk igen. Feberfrossade natten till idag och mina bihålor värker som fasen. Men med lite medicin och vila ska jag nog kurera mig snart. Skippade min lektion idag men på onsdag börjar Amerikansk Historia. Hoppas att den kommer vara spännande.

Ja tusan mina vänner, 4 månader kvar har jag att arbeta här. Inte ens det när jag tänker efter. Har redan börjat planera med min vän Romina om våra sista veckor i landet. Det blir förmodligen Florida i 2 veckor och sedan 1 vecka i New York. Så som ni kan lista ut kommer jag inte hem fören i februari. Men sörj icke mina vänner. Det kommer gå fort. Kanske inte för Hampus men för er andra ;) Så nu ska jag njuta av mina sista månader. Har ju faktiskt besök kvar av Jessica och Peter också och sen är det Thanksgiving, jul och nyår. Massa fullspäckade månader helt enkelt. :) Det blir grejer det mina vänner. Och när jag kommer hem kan jag faktiskt skvallra om lite boydrama. Kanoners det tycker jag. Mamma kanske är mindre förtjust men vad fan. Jag lever bara en gång! Eller näe mamma har sagt att hon stöttar mig i allt. Så jag litar på det. ;)

Nej nu ska jag kura ner mig i min säng. Läsa lite tidning och sedan försöka sova trots befintlig feber. Sköt om er!

XO Sanna

Tema Dialog gjort av Mimmi Thorneus