Mycket känslor just nu. Om allt och ingenting på samma gång. För varje dag som går är jag en dag närmare svensk mark, men också en dag närmare att lämna min underbara familj här. Igår fick jag världens panikångest attack och började storböla för mig själv. Först handlade det om pappa, sedan om att jag saknade familjen hemma i Sverige och sen insåg jag att jag snart ska åka. Det kommer liksom inte gå. Det kommer ta emot. Jag längtar hem till er alla något enormt, tro inget annat. Men min familj här är så himla fin att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland. Och pojkarna är mina små munchkins helt enkelt. Söta och helt oemotståndliga.

Och vem blir inte lite extra känslosam när man får en sånhär liten hemmagjord klisterlapp?

Okej, livet i Chicago fortsätter i en alldeles för snabb takt. Hinner inte med för fem öre. För två veckor sedan var jag på The Sounds. Kan inte beskriva med ord hur fantastiskt det var. Sedan var ju Felix Rodriquez och Jesper Anderberg inte så jobbiga att titta på heller.

Förra helgen spenderades i Jefferson Park hos min nyfunna vän Malin. Första kvällen lyckades vi få med mig in på Martinibaren och trots att det var lite glest med folk så var vårat humör på topp. Dansade med två helt FAB gaykillar och den polske DJ:n flörtade ganska hejvilt med en. Som en fredag i Sverige med andra ord. Typ. Lite annorlunda kanske. På lördagen härjade baksmällan. Vi gick iväg och åt en redig frukost på ett typiskt amerikanskt hak (ni vet ett sånt där "öppet-24h-om-dygnet" ställe). Malin åt sig mätt på den fetaste frukost jag någonsin skådat och jag nöjde mig med en skillet. Vet fortfarande inte vad det är men gött var det. Sedan åkte vi till ett köpcentrum. Provade mirakelbh:ar och körde threading på ögonbrynen. Sen gick vi runt och grät av smärta ett tag. Åkte vidare till Old Navy och inhandlade lite smått och gott. Påvägen hem lyckades vi åka lite fel och Malin höll på att få panik och trodde att vi var påväg mot motorvägen men vi lyckades vända om som tur var. När vi kom tillbaka färgade vi mitt hår chokladbrunt och jag ser typ tusen ggr fräschare ut. Sen blev jag taggad att gå ut igen. Så vi gjorde oss iordning igen. Denna gången var inte bartendern lika sugen på att låta mig sitta kvar men vi fick ändå stanna av någon anledning. Humöret sjönk lite men ett stort gäng amerikaner kom in genom dörren så vi satt och drev lite om dem. En av dem snappade givetvis upp detta och började prata med mig. Bryan heter han och han bjöd sedan på en shot. Sedan lämnade inte han min sida på ett tag. Men det var skönt att prata med någon som inte slöddrade allt för mycket och inte var 55+ om man säger så. Vi blev tillslut medbjudna på "efterfest" till förlovningsfesten som de alla var inblandade i. Men vi stannade inte så länge då Bryan var ganska så ohövlig mot Malins skor... Så vi gick hem och lades oss istället för att nana. Vaknade på morgonen. Något sliten men redo att träffa min älskade vän Romina i Evanston. Där planerade vi Florida och NYC, åt lunch på Panera och spanade på vårat eyecandy inne på Urban Outfitters. Dayum, han är exakt så jag tänker mig att en kille ska se ut. Mumma!!

Aja med andra kan vi ju summera helgen som perfekt. För er som har FB kommer det upp bilder och lite filmer på det. Skratta gärna med. Jag bjuder på det nämligen ;) För er andra får ni väl vänta till jag kommer hem. Vilket är snart förövrigt. Cirkus 2 månader kvar. Kan ni fatta?! Näe, inte jag heller. Huja. Då blir det kramkalas, systemet och sen utgång. Det ni.

Nej nu ser min säng väldigt inbjudande ut.

Vi hörs vänner

/Sanna