Jo det här med att uppdatera verkar inte vara så lätt för mig. Men idag ska jag allt skriva lite åt er så ni har något att gotta er åt där hemma.

De två senaste dagarna har jag bara njutit av mitt jobb. De är sådana dagar som gör att man inte ångrar sig för en sekund att man valde att komma hit. Pojkarna har varit mer än väluppfostrade och det känns som om det verkligen är bekväma i mitt sällskap nu. Visst är man ganska slut efter att ha tagit hand om två ganska så aktiva små pojkar som gillar att leka datten och fotboll. Men när man ser deras leenden kan man inte annat än le tillbaka.
Idag tittade jag på Aladdin tillsammans med Noah. Minnen kom tillbaka från min barndom då jag minst sagt torterade min stackars mamma med att titta på filmen dag ut och dag in. Sedan försvann den. Nu börjar jag bli tveksam till om det verkligen stämmer eller om det faktiskt var så att mamma fick nog av min besatthet och bestämde sig för att slänga filmen?! Mamma, var det så att du ljög för ditt stackars barn? För inte fick jag någon ny heller. Men nu är den i mitt liv igen och allt är åter toppen. Idag fick jag också kämpa rejält då jag och Ethan spelade "dansfotboll" (Ethans nya variant av fotboll då man minst sagt aldrig står still). Surt nog vann Ethan med 20-19. Surt var det ja!

Helgen då? Liselott bokade flygbiljett för 24 aug - 7 sep, träffade nya au pairer från Frankrike, Spanien och Colombia, inhandlade Twilight DVD:n så jag kan se Robert Pattinsons nuna varje dag på min TV (jo jag erkänner att jag låter som en besatt 12-åring) Men han är ju så jäkla läcker! Fick även ett mail från en svensk tjej som ska vara au pair från och med maj månad i Evanston. Alltså 20 minuter ifrån mig. Woho, äntligen någon att prata svenska med!

Vädret är väl skapligt. Ingen snö (peppar peppar)! Regn igår och idag dock. Annars hade vi 25 grader varmt förra veckan. Då njöt jag. Det kan jag lova!

Hur är livet därhemma? Hittar ni några jobb i lågkonjan?

Ha det kanon.

XO Sanna

Ja, nu har det gått och blivit vår här. I alla fall är det sommartid som gäller här nu. Jag ser det hela som ett tecken på vår. Idag tittade jag ut genom fönstret klockan sex och trodde helt ärligt att klockan inte var mer än fyra. Sånt känns uppiggande. Annars då? Jo, trivs fortfarande och inser för var dag vilken fantastisk grej det är jag får uppleva. Jag är lyckligt lottad om man säger så. Blir mer och mer bekväm med mitt arbete och området också. Knepig känsla däremot att man varit här i snart 2 månader. Det känns inte så ibland faktiskt. Vissa stunder känns det som jag varit här hur länge som helst och ibland känns det som om jag kom hit dagen innan. Men jag uppskattar verkligen varje dag och allt nytt jag får se och höra hela tiden. Ibland hade det varit skönt att ha någon här och dela med sig allt till på svenska men man kan ju inte få allt. Så jag antar att det är det bloggen är till för.

Idag vaknade jag iaf upp och gav pojkarna frukost och skjutsade dem sedan till skola och aktiviteter. Tänkte att vädret var fint och att temperaturen också skulle var det men ack vad fel man kan ha. Minusgrader och det kändes som om mina händer skulle trilla av. Åkte därför hem och tog på mig lite varmare kläder och begav mig sedan till gymmet. Kan ni tänka er att jag faktiskt ville dit och gick in där frivilligt. Kanske inte kommer bli så rund härborta ändå? Det var faktiskt riktigt skönt att få svetta av sig lite av allt flöt man trycker i sig här borta. Efter det blev det Whole Foods igen. Och sedan dags för att hämta upp Noah. Dagen flöt på bra och på kvällen kom Roxana hit (föredetta barnvakt). Och nu så sitter jag här och ska leta billiga resor åt folk som bestämt sig för att komma och besöka mig framigenom. Detta tackar jag ödmjukast för. Det lyser verkligen upp min vardag att veta att folk kommer hit och hälsar på mig.

Jag hoppas att alla har det bra där de nu befinner sig och tar vara på sig själva!

XO Sanna

Idag kom vårvädret tillbaka igen. Inte en dag försent. Som jag njöt. Skinnjackan på och det var nästan så att det var lite för varmt. Förmiddagen spenderades med att skjutsa pojkarna till aktiviteter och sedan efter lunch åkte Ethan iväg till skolan så jag och Noah tog en tripp till en lekplats. Ibland förvånas jag över hur lättroade barn är. 40 minuter på en lekplats är som en evighet för barnen och de blir liksom aldrig uttråkade. Själv stod jag och njöt av solen medan Noah lekte för fullt. Efter lekstunden var det quitetime och sedan gick jag ut för att hämta Ethan vid bussen. Efter lite mellanmål åkte vi tillbaka till lekplatsen igen. Hur underbart är inte mitt jobb egentligen? Stå ute och njuta av solen i flera timmar. Slår en hel del andra tråkiga arbeten måste jag säga! När vi kom tillbaka hem igen tog vi fram cyklarna och tog oss en rundtur runt kvarteret. Och sen var min arbetsdag över. Förvånar mig fortfarande över hur avslappnande mitt jobb är. Har nog inte kännt mig såhär stressfri på flera år. Vilken underbar känsla. Och imorgon är det ny löning. Nya pengar att förbruka eller spara. Vi får se vad som behövs framigenom. Sugen att åka in till downtown och kolla in shoppingutbudet snart. Och sen har jag nog inte nämnt det men det är planer på att familjen åker till Florida i April eller Maj och jag har blivit tillfrågad om att få följa med. Nu är det bara för ett par dagar. Men hur coolt är inte det. Kan nog bli hur bra somhelst :)

Nej, nu ska jag ta en varm dusch och sedan slappna av med lite musik och bokläsande. Hur är allt hemma förresten? Har ni också vårväder eller?

Vi hörs snart igen,

XO Sanna

Idag har varit en mycket trevlig dag. Den har varit väldigt koncentrerad kring bajs vilket inte är sådär himla spännande egentligen men historien däremot är ganska rolig. Igår lyckades Noah bajsa diarré i hela badrummet. Som tur var arbetade jag inte just då och slapp hjälpa till med städprocessen. Däremot fick jag erfara en mindre incident idag när jag och barnen satt i lekrummet och spelade TV-spel. Helt plötsligt hörs en ljudlig prutt och Noah erkänner genast sig skyldig med uttrycket "I made a fudsie!". Sedan log han sådär gulligt som bar han kan göra. Men helt plötsligt skiftar ansiktsuttrycket och helt plötsligt börjar han nervöst titta sig omkring i rummet och fäster blicken på mig och utbrister sedan ett högljutt "OH NO!". Fort som fasiken får han av sig byxorna och givetvis var det mer en bara gaser. Jag brister som väntat ut i skratt trots att jag försöker avvärja det men det går liksom inte. Kände mig ganska elak som skrattar åt en snart 4-årig kille som fått bajs i kalsongerna men det var nog snarare det att hans uttryck när han tittade på mig var så jäkla roligt och jag insåg ganska fort att det var jag som skulle få handskas med dessa efterlämningar. Kunde inte annat än skratta eftersom jag under en lång tid avstått från allt som har med bajs att göra då det äcklar mig något fruktansvärt (mamma var till och med lite oroad innan hur jag skulle klara av det här borta). Jag kan försäkra er om att jag skötte situationen gallant. Redan i duschen efter var han som vanligt igen och gladare än innan.

Antar att det inte är vidare till information om mitt liv här borta men ibland är det skönt att ventilera om sådant också. Har ju liksom inte många andra att prata med. Trots att bajs liksom varit lite fastetsat på hjärnan idag har det ändå varit en kanondag. Och Ethans halsfluss har ännu inte drabbat mig vilket känns bra så nu kanske jag kan iväg och träna lite imorgon. Vi får se helt enkelt. Det är lite det som är så skönt med att inte vara hemma. Man tar allt som det kommer här borta. No stress!

Vi hörs snart igen, förhoppningsvis med mindre bajs-info ;)

XO Sanna