Har väl egentligen inget av vikt att skriva idag. Mina dagar som Au Pair passerar fortare än jag hade räknat med. Snart sitter jag väl på ett plan hem efter att min tid här är slut. Usch vad sorgligt det kommer bli. Vilken saknad det kommer bli i mitt hjärta. Har redan hunnit uppskatta USA och amerikanare så himla mycket mer än jag gjorde innan. Visst landet har sina brister men jösses det är ett land som är bra svårt att inte älska. Idag var jag iväg till köpcentrumet och spanade in utbudet. Såg alla amerikanska tonåringar som gick runt i den alldagliga munderingen betående av hästsvans, linne/t-shirts, tights/slitna jeans och ett par uggs och ett extra plus om man har solglasögon också. Bara en så simpel sak får mig att le inombords. Och jag kommer sakna det nått fruktansvärt. Alla dessa amerikanska twistar på allt. Som alla vet kan inte USA göra något halvhjärtat. Bigger is better är något man lever ut stenhårt härborta. Allt erbjuds i miljontals olika sorters märken och förpackningar. Om man känner mig väl inser man att detta kan bli frustrerande för någon med svår beslutsångest. ICA Maxi kan kyssa Jewels rumpa. Trots att Jewel är något mindre i storlek har man lyckats trycka in tusentals fler olika märken att välja mellan. Trots ångest hemma skrämmer det inte mig här. Det gör mig bara lyckligare och jag älskar USA lite mer. Skulle kunna räkna upp hur många andra saker som helst som gör att man älskar USA men det tar för lång tid just nu. I sinom tid får jag nog ta och skriva en lista på alla betraktelser som gör att man älskar det här landet!. Jo, så får det nog bli.
Annars då? Jo, barnen och jag körde "tag" idag och vi var helt slut efteråt. Belönade oss själva med lite Annas svenska pepparkakor (och ja, de finns inte bara på IKEA utan även Jewel). Pojkarna börjar uppskatta mig mer och mer vilket känns superbra. Känner mig liksom mer bekväm i min ledarposition då. Igår låg jag och minstingen Noah på golvet och pratade innan hans "quite-time". Helt plötsligt formulerades ett par så söta ord ur hans mun att jag had lust att pussa sönder hela ungen.
Noah: Hey Sanna?
Jag: Yes Noah.
Noah: Maybe I wanna have quite-time downstairs with you. I wanna sleep down here with you. I'm gonna ask mommy if she can bring my bed down here. And then I'm gonna ask her for a computer just like the big boys have.
Jösses trodde jag skulle dö av gullighet. Killen är inte ens 4 år och lyckas charma mig med nått så enkelt. Ah, jag är nog ganska lättflörtad ;)
Nu ska jag måla naglarna, lyssna på musik och sedan sova. Imorgon jobbar jag 5 timmar och sen blir det nog b-day party med mina Au Pair vänner. Utgång till en 18+ klubb. Inget dricka men det stoppar oss inte från att ha kul.
Saknar er,
XO Sanna
Idag har jag upplevt lite lyx på morgonen. Blev medlem på Ballys igår. Och när man är ny medlem får man en gratis timme med en personlig tränare. Vi körde genomkörare av hela kroppen. Kände att det var på tiden att ta tag i min kondition nu och hur bra var det inte att bli motiverad med en personlig tränare egentligen som står och motiverar en?! Nu höll jag ju på och avlida på kuppen också eftersom jag inte tränat ordentligt på över ett år. Men han var imponerad över min insats och såg att jag hade viljan och potential till en bra fysik vilket känns bra. Sedan var han chockad över hur skillad jag var under ryggövningarna. De så kallade "eagles" som jag gjorde var de bästa han någonsin sett och då jämförde han mig till och med med sina tränare. Sånt gör en ju glad. Baletten sitter alltså fortfarande i lite ;) Nu går jag mest och funderar på om jag ska bjussa mig själv på lite fler timmar med snubben. Tror det skulle ge mig bra resultat och är en bra början på att sätta igång min träning ordentligen. Synd att det är så fruktansvärt dyrt bara. Frågan återstår ett tag till tror jag. Only time will tell, som man så fint säger på engelska!
Eftersom jag kände att det var en dag i hälsotecken åkte jag till Whole Foods och inhandlade organisk odlad mat från deras salladsbar. Den är verkligen sjukt god och nyttig. Vilket inte hör till vanligheterna när de kommer till mig. Men det måste ju vara första gången någon gång. Har ätit sallad därifrån tre gånger nu och jag är säker på att det kommer bli en hel del fler gånger.
Olyckligtvis drabbades jag av någon konstig influensa/vätskebrist senare under dagen och har återhämtat mig fram tills nu. Min mage mår fortfarande inte så jättebra, dock har huvudvärken släppt. Försökte få i mig lite te men det var inte så jätte enkelt. Antar att sova är den mest effektiva metoden till att bli av med skiten. Ska nog försöka mig på det om en stund.
Förresten, måste bara påpeka det att jag vet att jag inte är den enklaste att hålla kontakt med just nu eftersom jag ligger
-7 timmar efter Sverige. Men det vore ändå kul om fler skrev med mig om hur livet är där hemma. Jag saknar er alla och är verkligen jättenyfiken på vad ni sysslar med när jag inte är hemma. Lovar att jag ska försöka hålla kontakten med er också men ibland är det inte det allra enklaste. Nåja, det löser sig nog det med!
Som en sista grej vill jag bara säga ett stort GRATTIS till mina underbara vänner Hampus och Amelie som båda två firar sin 20-års dag denna vecka. Hampus har redan fyllt och snart är det Amelies tur. Hoppas du får en underbar dag ;)
XO Sanna
Nu har jag blivit med amerikanskt körkort! 5 dollar kostade det mig och 1,5 timme av min förmiddag. Känns ju inte sådär jättejobbigt nu i efterhand när man tänker på det. Hemma i Sverige satt jag i 1 vecka och pluggade teori. Här bläddrade jag igenom min "bok" en gång och fick 32/37. Jag vet inte vad ni tycker men jag känner själv att det säger en del om vart nivån ligger. För att förklara enklast hur det gick till var det mest att jag skrev under lite papper, tog ett syntest, betalade 5 dollar, satte mig och skrev provet i samma lokal, blev rättad på provet, nummerlapp 17 gavs vidare till uppkörningsmannen som sedan åkte med i familjens minivan. Han kommenterade min körning med "Maybe you could do something wrong, so I have something to put on your paper. It's to perfect!". Lättad över att körningen tog max en kvart och mest var en rundtur i kvarteret kom jag sedan tillbaka till byggnaden och blev uppropad för att ta min eminenta bild. Max 2 minuter senare hade jag mitt nya körkort i handen. Och jag har lovat mig själv att aldrig tappa bort det och jag kommer nog minnas den här dagen för resten av mitt liv. Som en bonus åkte vi sedan vidare till Citibank för att öppna ett bankkonto plus ett sparkonto. Ekonomiskt och långsiktigt har blivit väldigt viktigt för mig de senaste veckorna. SPARA, SPARA, SPARA är det nu som gäller. Det låter väl bra mamma? Jag har äntligen efter 19 år gått och blivit sparsam och ekonomisk. Det betyder ju iofs inte att mitt shoppingsug inte finns där. Bara det att jag vill ha pengar när mitt år är slut som jag kan ha till min sista månad i staterna.
Resten av kvällen har jag mest tagit det lugnt. Tittade på inspelat 24 med Heather och jag måste ärligt erkänna att jag blev positivt överraskad. Tydligen är både hon och Marc fast i serien. Har inte tittat ordentligt sen första säsongen och det var ju ett antal år sen. Aja, det är bara att lägga till den i listan av alla andra serier man tittar på dagligen här borta. Tur att de har DVR och ON DEMAND. Vet inte hur det skulle funkat annars?!
Okay, so the Wetzel's if you are reading this I just wanted to say thank you for your lovely Valentine's Day card. I can't believe that the kids are so big. When did that happen?! ;) My hostmom Heather made a comment about Hannah looking like me when I was her age. I haven't really thought about that before but when she mentioned it I guess I can see a resemblance. Can you?! Oh, btw. This post is about me getting my american driver's license. Kind of exciting, huh?! ;)
Okej nu ska jag koppla av i min säng. Tänka på nått annat än körkort för en gång skull. Imorgon blir det lite ändring i schemat men sånt skadar ju inte heller alla gånger. Sedan blir det "special lunch from McDonald's" Special och special vet jag inte men det brukar ju bli Drive Thru på torsdagar och det tycker killarna är hur bra somhelst. Den här gången ska barnen få killeksaker och inget annat!!!
Hoppas allt är bra där hemma. Rasha och Gun speciellt finns i mina tankar här borta. Ingen annan är glömd för den delen heller!
XO Sanna
Har de senaste dagarna insett vikten av att vara borta ifrån Sveriges befolkning i över ett år. Jag kommer vara en helt ny människa när jag kommer hem, inte till de sämre dock. Bara väldigt annorlunda. Saker som tidigare bekymrade mig och gav mig ångest orkar jag ens knappt tänka på här borta. Pinsamheter glömmer man lätt bort när man tänker på att man bor i en förort till en stad med 12 miljoner invånare ungefär. Folk jag ser på gatan lär jag nog inte se igen på ett tag om man säger så. Sedan är det ju hela den här biten med att jag har ansvar för två barn som inte är mitt eget kött och blod. Man blir extra försiktig och tänker till en extra gång innan man ökar farten när man sitter där bakom ratten. Inser också vilket otroligt ansvar hela barnbiten innebär när man blir förälder. Därför har jag bestämt mig för att vänta med barn ett tag till. Inte för att jag funderade på barn innan, men man visste ju inte riktigt hur omfattande hela grejen är.
För övrigt var jag på party i fredags. En massa taggade tyskar, bolivianer, turk, brasilianare och jag hade fest i evanston. Evy hostade eftersom hennes värdfamilj var i Wisconsin och åkte skidor. Eftersom det var ont om plats fick jag sova i en tre-årings säng. Konstigt nog fick hela jag plats (?!). På morgonen åkte jag hem (fasen vad konstigt att säga det om något annat än Skövde) igen för att jobba i två timmar. Sedan åt vi italiensk mat och slappade. I söndags åkte jag in till downtown igen för att möta upp Karin och två norskor. Vi leta efter snödagarna som var i Chicago men fann bara lite isskulpturer. Så vi åkte till The Cheesecake Factory istället och åt mat. Efter en sjukt god hamburgare lämnade jag sällskapet och mötte Saskia, Katha, Evy, Stephanie och Scarlett. Vi försökte ta oss in i baren i The Hancock Building för att kolla utsikten. Men icke att det gick. Besvikna gick vi istället och letade upp ett matställe till damerna. Hade bestämt mig för att bara ta en cola. Blev snarare en tallrik med nachos, guacamole, salsa och gräddfil. Uppsvälld som en ballong var ju sen tvungen att lämna gänget för att ta en taxi tillbaka till stationen. Trodde helt ärligt inte att jag skulle lyckas fixa en taxi i Chicago alldeles själv men fick en vid första invikningen. Kände mig oerhört stolt. I sådana stunder växer jag lite som en människa. När jag inser att jag visst kan!
Nu ska jag inte tråka ut er med mer självinsikt men jag är bara så glad för att jag får uppleva det här och växa som människa. Tänk vad tråkigt om jag bara hade fortsatt med mitt partande hemma. Ingen självinsikt, inget växande som människa, inget alls. Men tro inte för guds skull att jag inte är mitt gamla vanliga glada jag. Min optimism över livet är sjukt hög och jag kommer nog vara gladare än på flera år när jag kommer hem igen. Känns bra.
Nu ska jag lägga in lite bilder på "mitt" hus för alla intresserade. För det är ni väl?
XO Sanna
Ps. Jag inser att inlägget låter enormt cheesy men vad fasen. Måste få dela med mig av mina insikter också!
Sorry för kass uppdatering.
Mycket som händer just nu. Skulle egentligen gort körkortsprovet igår men kände mig inte riktigt förberedd mentalt eller fysiskt. Så just nu fokuserar jag på att fixa det till onsdag istället. Annars rullar livet på. Idag har jag varit i staterna 1 månad. Och jag måste erkänna att det känns som betydligt mindre. När jag tänker på att jag har 12 månader kvar här får jag nästan lite panik och förstår inte riktigt hur jag ska hinna med allt.
Idag jobbade jag som vanligt 8 - 17. Och sedan var jag inbjuden till en dokumentärfilm om en ung kvinna som ärvt mutationen för att drabbas av bröst- och äggstockscancer. Filmen var jäkligt intressant och väldigt påfrestande psykiskt med tanke på vad jag gick igenom i somras. Några gånger kände jag bara för att gå ut för att ta lite luft men härdade ut för att kunna se klart på filmen. Anledningen till att jag fick se den var för att min värdfamilj jobbar med den mentala patientvården kring just ämnet. Det var intressant att få en inblick i vad hon faktiskt jobbar med och jag insåg att det verkligen inte är ett lätt jobb.
För övrigt hade vi 60 F här i måndags vilket är ungefär 15 grader. Men nu har värmen sjunkit lite men snön är borta iaf vilket inte är helt fel enligt mig. Fick en inblick i hur vårvädret är här i måndags och jag känner på mig att det kan bli hur underbart somhelst här framåt April månad. Åh, vad jag längtar :)
Nu ska jag bege mig mot sängen. Ny dag imorgon väntar.
XO Sanna
Och så har åter en söndag passerat.
Började dagen med att vakna klockan 8. En söndag. Det var ett bra tag sen jag gick upp så tidigt frivilligt en söndag! Kanske är för att det inte bakfylledag längre?! Aja, klockan kvart i elva drog jag med mig pojkarna till Nickelcity. Visade sig att Heather missat det där med tiden så vi spenderade två extra timmar i den härliga kvävande atmosfären. Men det var rätt kul ändå. Lyckades skaffa fram Jackpot på ett av alla tusen spel som finns där. Då kände jag mig nöjd!
Efter Nickelcity vilade jag mig i ungefär 30 minuter för att sedan bege mig till Evanston där jag träffade ett gäng härliga tyska tjejer. Spatserade runt i min nyinköpta bekväma röda dunväst som jag inhandlade på Nordstrom Rack för 6 (!) dollar. CRAZY! Köpte present till en annan av au pairerna. Och killen på cafét där presenten inhandlades var ju sjukt söt. Det tyckte vi alla! Käkade middag på en restaurang någonstans utanför staden och där pratade vi körkort och det framkom även att när man övningskör på motorvägen i Tyskland vill lärarna att man kör fort. Helst 200 km/h. Skillnad på våra futtiga 100.
Och nu sitter jag hemma i mitt rum igen. Idag är första dagen jag inte orkat plocka iordning efter mig så tänkte fixa det innan jag lägger mig. Sen ska jag nog kika lite på TV och plugga körkortsteori. Det var ju inte igår om man säger så!
Hoppas ni har det bra Sverige. Saknar er
XO Sanna
okay, hur gött väder har vi inte fått då? massa plusgrader och snön smälter bort. jag gillart! men det lär väl inte vara länge med mitt vanliga flyt ;)
Idag skulle jag jobbat mellan 17 - 23. Men det blev lite ändrade planer. Men jag och barnen tog iaf minivanen till Sweet Tomatoes där det var full rulle så vi fick snällt vänta på ett bord. Efter vår middag åkte vi hem igen och barnen gick och lade sig. Alltså jobbade jag ungefär 3,5 timme idag. Ja, ibland är livet bra gött.
Imorgon är det Nickelcity på schemat. Ethan ska på B-day Party och jag drar dit med Noah samtidigt. Lär nog bli en rolig eftermiddag. Och tidigare idag fick jag förfrågan av Saskia att åka och umgås lite med henne och några till imorgon vilket jag givetvis inte tackar nej till.
För övrigt känns det riktigt bra nu när jag äntligen börjar lära mig vart vissa saker ligger och hur jag tar mig till ställen. Och mina bilturer överallt blir ju inte sämre av att jag hittat den ultimata radiokanalen. Ungefär 98% är äkta Sanna-musik. Alt Nation har räddat min vardag kan man säga!
Snart väntar ny vecka och då ska jag försöka fixa fram något till familjen för Valentines. De förtjänar dem.
Näe nu blir det cola och film tror jag. Upptäckte ju häromsisten att jag inte alls har 300 kanaler, snarare 1000. Ibland är livet allt bra :D
XO Sanna
Jo jag vet, jag är kass på att uppdatera. Lovar att bli bättre på det så fort alla rutiner verkligen satt sig.
Sedan förra veckan har jag hunnit besöka downtown en kort sväng igen. Åkte skridskor med lite andra Au Pairer. Kyliga temperaturer gjorde att vi stannade på isen i ungefär 20 minuter för att sen bege oss mot tåget igen. I söndags var det välkomstmiddag för mig. Mycket trevlig sammankomst med glada och förväntansfulla Au Pairer. Det blev tre-rätters american style med sallad, pizza och brownie med glass. Smakade underbart gott. Under helgen var vi på en till tripp till IKEA. Nu är mitt nya rum snart klart det enda som behövs är lite mer dekorativa saker som t ex tavlor och en hylla möjligtvis. När allt är klart lovar jag att visa er. I måndags lyckades jag bli sjuk. Inget vidare när man inte är hemma och har en mamma som värnar och tar hand om en. Men lyckligtvis förstod Heather i¨går att jag behövde lite vila för att återhämta mina krafter. Så de timmar jag inte jobbade igår ska jag ta igen i helgen istället.
Har för övrigt lyckats lära mig att spara. 50 dollar i veckan hamnar i min sparkassa och i slutet av året hoppas jag ha fått ihop 2400 dollar. Vore inte fy skam för någon som inte sparat en krona de senaste åren. Jag är ganska dåliga på att handskas med pengar om jag inte vet att det går till nått vettigt. Men nu har jag siktet inställt på att kunna säga att detta är mina egna pengar som jag själv jobbat ihop, trots taskig lön. Och just det. Under våran orientation i New Jersey fick vi reda på att veckolönen höjs i och med Juli i år. 195 dollar i veckan istället för 176. Det gynnar om man säger så.
Idag åkte jag iväg för att spana in vart jag ska fixa mitt körkort. Tänkte att jag fixar det i nästa vecka istället. Lite mer tid att öva in allt inför teoriprovet och så. Har hört att det inte är så svårt. Men vill bevisa för mig själv att jag är jäkligt bra på att köra bil så jag vill inte ta några chanser. Dessutom om det inte skulle gå vägen kostar det ungefär 20 dollar för att fixa ett prov här. Tror man har tre gånger på sig också. Och det är ju inte flera månaders väntetid som hemma. Nej, här gör man omprov nästan med en gång. Kanske inte så konstigt egentligen att amerikanare är sämre på att köra än oss?! På tal om amerikansk körning lyckades jag idag med bedriften att byta fil vid ett stoppljus utan att titta en extra gång bakåt. Fick en rejäl tutning ifrån bilen bakom. Kom på mig själv med att jag börjar tala som dem också. Gav ifrån mig ett ljudligt och beklämmande "Sorry!". Sedan fortsatte jag köra som om ingenting hänt. Hemma hade jag nog inte ens tänkt tanken på att byta fil från början. Kommer nog vara relativt vårdslös hemma i svenska traffiken när jag kommer tillbaka. Stackare!
Nu börjar klockan närma sig 22 och jag känner att dagen tagit ut sin rätt. Alltså dags för sängen. Konstigt egentligen, för två månader sen var sängdags halv två nu börjar jag gäspa redan vid åtta. Knepigt vad man kan ställa om sig fort. Aja, nu ska jag ta lite härliga amerikanska starka förkylningstabletter och lite nässpray för att lindra den värsta smärtan.
Vi hörs snart igen. Och glöm inte. I miss you!
XO Sanna
