17 december

Idag har varit en såndär bra dag som inte går att förklara riktigt varför den var så bra. Började imorse med att jobba som vanligt. Sen var jag ledig ett par timmar så jag unnade mig en powernap på 20 minuter och sen var jag åter med i matchen. Ny energi och ett glatt humör är ju inte helt fel. Åkte och hämtade upp Noah som var på playdate och i bilen gav jag honom en chokladbit för att han var så söt varpå han svarar.

"Sanna, I'm gonna kiss you when we get out of the car. 'Cause, I love you when you give me chocolate."

Det är i sånna stunder jag inte har någon lust alls att åka hem. Hur kan man lämna ett par så söta ungar. Kommer bli jättetomt utan deras fina kommentarer jämt och ständigt. I varje fall. Åkte hem. Fixade och trixade lite, gick och hämtade Ethan och sen lekte vi hela dagen i princip. Och det var bara sådär perfekt som vissa dagar kan bli. Ingen stress, ingen ångest, inga bekymmer. Noah sötnos lyckades dessutom roa mig under dagen med att vara världens busfrö. När vi satt i köket så lyckades han proppa i sig nått så munnen var full. Det visade sig vara marshmallows och han hade tydligen ingenting med detta och göra utan det var hans kropp som sade till honom att göra det. Sen när vi var nere i källaren och lekte försvann Noah i typ 1 minut. När vi hittar honom igen har han choklad runt hela munnen och jag frågar vart han fått det ifrån. Busfröet skyller ifrån sig igen och påstår att han inte alls ätit någon choklad. Så jag går och kollar i kylen om han tagit utav mig. Hittar en av min chokladkakor i kylen med bitmärken i. Passade Noah perfekt. Busted, tänkte jag. Men Noah fortsatte att spela oskyldig. Då brast det. Jag låg dubbelvikt på golvet. Och Noah undrade vad det var som var så himla kul. Jag sade att det var okej att han ätit av chokladen. Han undrade fortfarande hur tusan jag kunde veta att han ätit utav den. Så himla söt. 5 minuter senare upptäcker jag en stor fläck på Noahs byxor och en märkli brun färg på Noahs annars blåa byxor. Fan, tänker jag, hoppas det inte är bajs för allt i världen. Visade sig vara choklad som Noah sparat ifrån skolan och tänkte ta med sig hem och äta. Han var dessutom jättechockad över att chokladen smällt i hans byxor. Så av med byxorna och sen var det bara att fortsätta att leka i tröja och kalsonger. Jag tackar någon där ovan för att det inte var bajs! Så summasumarum, BRA dag :D

Annars då. På lördag åker jag förhoppningsvis downtown och hänger med mina fina vänner. Måste ju passa på nu när det är en av de sista helgerna jag har kvar i denna underbara stad. Sen på söndag kommer Romina för att sova över. Och på måndag far vi vidare mot Washington DC. Alla tiders det. :)

Nej nu vänner är det inte långt kvar. 29 dagar tills jag lämnar Chicago och sen lite vidare äventyr på det och sen är jag hemma igen. Åh vad jag längtar efter er alla. :)

XO Sanna

10 december

Imorgon är det exakt 1 månad kvar tills jag officiellt är klar som Au Pair. Helt galet. Sen kommer jag visserligen stanna några dagar extra här innan jag åker, men ändå. Resan hem är bokad. Avresan kommer gå ifrån New York. Mitt absolut favoritställe i hela landet. Känns skönt att avsluta hela äventyret någonstans där man trivs som handen i handsken. Inte för att jag inte gör det i Chicago. Men New York är ändå lite speciellt. I veckan köpte vi (Jag och Romina) flygbiljetterna till Miami och Connecticut. Kommer nog bli ett par bra sista veckor ändå. Det känner jag på mig. Kommer bli en del resande bara. Men vad fasen. Miami, Connecticut och New York kan man liksom inte säga nej till.

Förövrigt ska jag iväg till Jefferson Park i helgen igen. Ska fira svensk jul och lucia med Malin. Fina firren. Kommer må som en prinsessa sen. Vi ska iväg till IKEA och vandra omkring bland allt som påminner oss om Sverige. Sen ska vi titta på Sunes Jul och bara ha det allmänt mysigt. På söndag blir det Andersonville och Luciafirande. Så med andra ord kommer jag nog vara mer svensk i helgen än jag brukar vara hemma på svensk mark. Bra märkligt hur mycket man uppskattar svenska traditioner när dem inte finns runt en ständigt. Men snart är jag hemma igen och då kommer jag väl sakna allt som finns här. Det brukar ju vara så.

Den 21:e åker jag och Romina till Washington DC. Kommer bli alla tiders. Alltid velat se den staden så det kommer nog bli fett sköj. Vi ska ju fira jul hos hennes mammas kompis så ensam på jul kommer jag ju inte vara iaf.

Nej, måste försöka få in lite pluggande innan jag slocknar. Har två final exams nästa vecka. Inte för att jag bryr mig så jättemycket om betyget. Det var ju timmarna jag var ute efter och dem har jag redan. Så jag gör mest proven för att se vad jag har att ge. Just nu är energin inför skolan inte jättehög. Och med all rätt. Men skitsamma. Får väl anstränga mig lite iaf.

Nej vänner, mindre än 2 månader kvar sen kan vi kramas igen. Vet ju ett par som längtar efter en iaf. Sådant känns skönt. Mamma var för lustig häromdagen på MSN.


Mamma: Sebbe ringde jag sade när du skulle hem jag vet att han också saknar dig
Jag: det tror jag inte på
Mamma: jo han tycker matten är svår
Jag: är det därför han vill ha hem mig?
Mamma: han är lurig

Asså, jag vet att mamma bara skojar. Älskar min bror ändå. Även om det bara är min hjälp han behöver. Det är väl det lillasyster finns till för antar jag. ;) Nej då, nu ska vi inte vara sånna. Han är fullt kapabel till att klara saker på egenhand. Men lite kul vore det ju om jag skulle hjälpa honom med matten. Men jag antar att det jämnar ut sig. Han har ju lovat mig att han ska lära mig att åka longboard när jag kommer hem så det är helt okej från min sida ;)

Aja, på riktigt, nu ska jag dra mig mot en bok och försöka bli lite smartare.

God Natt Chi-Town, god morgon Sverige :D

/Sanna

Tema Dialog gjort av Mimmi Thorneus