Efter lite långledigt i helgen ska jag nu jobba 9 timmar varje dag denna vecka utom lördag då jag förmodligen är ledig. Sedan på söndag åker hela familjen in och tittar på en Cubs match. Jag har längtat som fasiken efter att få se lite baseboll igen. Och nu när vi har så bra platser kan det inte bli annat än bäst. Så just nu går jag bara och hoppas på att temperaturen stiger till helgen annars lär det bli kallt där framme vid planen.
Annars då? Jo jag umgås så mycket jag kan med min franska vän Muriel som för övrigt fyller år på torsdag. Måste nog införskaffa en liten present till henne. Får se vad det kan bli. Ska förmodligen ut och fira henne på fredag eller lördag. Hon ville hemskt gärna gå på bio så jag tänker inte säga nej till det. Och snart kommer en till svenne till Chicago. Gött med lite svensk support emellan all engelska...
För ungefär 30 minuter sen knackade Heather och Noah på min dörr. Noah ville ge mig en godnatt kram innan han somnade. De hade tydligen bråkat lite om att detta var min lediga tid och att han inte fick störa mig. Men tillslut gav hon upp då klockan var alldeles för mycket (han brukar somna runt åtta) för att bråka. Blev nästan lite rörd när jag fick min kram. Det är sånt som gör att jag går upp ur min varma trygga säng varje morgon. De här pojkarna är så underbara så det finns inte. Igår när de kom hem ifrån Florida kändes det så skönt att få se de små liven igen. Saknade dem faktiskt i helgen. Det var så himla tyst på övervåningen!
Nej, nu ska jag byta om till PJs och läsa bok eller något annat trevligt.
Lars, tänker på dig och din gipsade hand. Men framförallt tänker jag på din resa hit i sommar. JAG LÄNGTAR! Missa inte matchen på söndag förresten. Våra platser brukar tydligen komma med på tv:n emellanåt ;)
Ta hand om er allihopa,
Sanna
Längesen nu men imorgon lovar jag er en bättre uppdatering. Idag vill jag bara dela med mig av något som får mig att dra på smilbanden så det gör ont. Nog för att det är svårare att parkera med större bilar. Och visst Escalades är ju gigantiska i jämförelse med resten utav bilarna. Ibland när jag kör omkring i MiniCoopern brukar jag tycka att de ser ut som monster som ska äta upp min lilla bil. Men sen kör jag ifrån dem. Min bil är ju trots allt snabbare. Men det är nog ändå något som gått galet om man inte kan parkera ordentligt. Så där satt jag i min Cooper och skrattade nöjt åt att "visst kör du i din monsterbil så kör jag både ikapp dig OCH parkerar felfritt".
Kom hem för en stund sen. Satte nytt rekord på löpbandet idag och kände hur svetten började drypa i pannan. Men så fick jag ganska mycket tänkt också. Brukar rensa mina tankar när jag springer. Sen åkte jag hem för att mötas av nyheten om att en 22-årig kille i grannorten Northbrook blivit mördad imorse. Men det är ju också USA jag är i. Där mord känns som väldigt naturligt nuförtiden. Den ena är galnare än den andra. Kommer nog aldrig vänja mig vid det. Jag är ju ändå från lilla Sverige trots allt.
Imorgon blir det bio med Muriel. Planen är att se Zac Efron filmen 17 Again. Men vi får se. Kanske har alla småtjejer hunnit före oss, eller inte. Men då lär vi också sitta där med alla andra småtjejer. Väldigt kul! Har aldrig varit mycket för den där Zac men vad tusan. Den här filmen slår nog High School Musical i hästlängder.
Nu duschen, sen Eclipse(kan liksom inte sluta läsa den)!
XO Sanna
Idag trodde jag att vädret skulle få mig på skithumör. Så jag begav mig mot gymmet för att springa bort lite aggressioner och negativa tankar på löpbandet. Sedan beslutade jag mig för att köpa med mig en "Whole Foods" lunch hem. Belönade mig med B&J's också bara för att det såg så trist ut ute. Men sen som från ingenstans sprack molnen upp och solen tittade fram när jag hämtade upp Noah på dagiset. Knäppt det där att man låter vädret påverka humöret. Men nu känner jag mig både pigg från solsken och att jag tränade imorse. Nu sitter jag i Noahs rum och vaktar honom under quitetime. Drog igång en omgång tvätt också så den får jag väl vika framigenom. Nej, nu ska jag ta det lite lugnt och läsa en bok för en gång skull. Tar mig liksom aldrig tid till det längre.
Varenda gång jag känner lyckorus i kroppen tänker jag på Lars Winnerbäcks låtar. Och så låter jag lyckoruset fara ut i varenda kroppsdel.
Och jag känner inte riktigt
Och jag lever inte riktigt
Under dagarna som inte riktigt finns
Men så kommer en säsong igen
Och strömmen går igång igen
Och nätterna blir ljusa
Och jag känner och jag lever
Och jag minns
Att allting, allting, allting
Allting, allting ja allt
Är nästan perfekt
Ja allting, allting, allting
Allting, ja allt
Är nästan perfekt