Ibland måste jag stanna upp och tänka efter, jag befinner mig inte i 32 kvadrat i Trånkan med storebror, jag pluggar inte konstvetenskap, jag äter inte en Bolognese från lokala pizzerian, jag går inte ut och tar en öl på Strand, jag betalar inte med mynt med en kung på, jag pratar inte mitt första språk dagligen. Jag befinner mig istället i det land som får mitt hjärta att slå dubbelt, i det land där allting är så vackert (även när det inte är det), i det land där jag uppskattar varenda liten detalj, i det land där människor fascineras över saker som inte är amerikanskt, i det land där man får sätta sig vart man vill i biosalongen, i det land där man har drive-thrus till allt, i det land där ungdomar pratar exakt likadant som i filmer (fast ännu häftigare i riktiga livet, så klart), i det land där höghusen ger en nackspärr att titta upp på, i det land man blir bemött som ett helgon för att man är svensk. Det är svårt att inte älska det här. Jag förstår att många kanske tycker att det är ett ytligt och materialistiskt land, och det är svårt att sticka under stolen med att det nog är så. Men allt är relativt och ibland måste man bortse från negativa saker i sin närhet. Uppskatta allt det andra istället. Så det är vad jag gör nu, i 4,5 månad till. Tanken på att återvända till Sverige gör mig lite gråtfärdig men jag har nu bestämt att utforska landet ytterligare med en inplanerad resa till New Orleans i April med en kompis. Har hört att man måste uppleva den staden, så det är vad vi tänker göra.

Mindre djupa uppdateringar involverar att jag blev blond i fredags. Strawberry Blonde. Tycker det är en aningen gult och funderar på lite slingor för att fixa till det. Dessutom tror jag att jag måste iväg och kolla synen. I ett par veckors tid har jag haft problem med ögonen, som inte lett till migrän och runt kvällen när jag börjar bli trött får jag svårt att kunna se på tv:n och datorn. Kanske blir det ett par till glasögon. Vem vet, time will tell.

Sen kan jag också meddela att jag skypade med både mamma, Lars och farfar i helgen. Åh, vad fint det var att få prata med er alla igen. Särskilt farfar som jag inte hört mycket ifrån sen jag åkte i januari. Hoppas på mer skypande snart!

Nu ska jag sova. Ögonen värker och jag är oerhört trött.

Över och ut
-Sanna