Alright, here goes. Min första lagliga utgång i Chicago. Kan börja med att säga att vara 21 här är 1000 gånger bättre än att vara 19 eller 20! Med det sagt kan jag väl berätta vad som hände under helgen. I lördags hade jag bestämt mig för att åka downtown oavsett om jag hade någon att umgås med eller inte. Tänkte leta present till Wongan. Nu visade det sig att ingen av de som möjligtvis skulle dit orkade ta sig in. Men innan jag åkte skrev jag till Dre på fejjan och han föreslog att vi skulle "go out for drinks". Fint, då var kvällen räddad också! Åkte in med Metra. Hittade inget till mina kära vän men desto mer till mig. Jessica, förklara snälla varför du är helt omöjlig att hitta present till också. Aja, sedan hade jag och Dre bestämt någonstans efter klockan 18. Dre är tydligen långsammaste människan i världen och det dröjde fram till 20 innan vi träffades i Wicker Park. Vi gick till en bar och Dre var snäll och bjöd på lite appetizers och en pitch med Vodkalemonade (Absolut vodka förövrigt). Den innehöll ungefär 12 shots. Börjar bra med andra ord. Han sade att vi var tvungna att dricka upp den innan vi gick. Svensk som jag är nekade jag inte hederlig svensk vodka. Båda två började känna sig lite berusade men absolut inte mer. För övrigt lärde Dre mig att om någon frivilligt erbjuder sig att pröjsa ska man inte ifrågasätta det här, det är oartigt. Och träffar man nytt folk ute som typ Dres vänner skulle de automatiskt bjuda mig eftersom jag var ny i gänget. Bra att veta till framtiden!
Iaf, de visade massa UFC matcher på tv:n och Dre lärde mig massa regler. Sedan frågade han vad planerna var för kvällen. Jag förklarade att om vi skulle ut så går sista tåget för mig 12.35 och då föreslog han att jag kunde "crasha" med honom. Nice, nu var alltså utgång på G också. Vi gick vidare till någon klubb i närheten. Vi behövde bara betala för ett inträde eftersom jag var svensk och ny. Haha. Och vakten pratade svenska med mig. Sjukt skön snubbe med någon konstig björnhatt på sig. Man måste älska sånt. Väl inne insåg vi båda att det förmodligen bara befann sig massa collegemänniskor där. Och så spelade typ top 40 musik också. Men vi dansade lite ändå och gjorde narr av alla andra. Sedan bjussade jag på en Jameson shot, och bartendern tog en med oss han också. Shoten följdes upp av en öl av Dre och sedan dansades det lite till. Vi gick ner i källaren där det spelades mer våran typ av musik. Och jag köpte varsin Long Island Ice Tea till mig och Dre. Här någonstans insåg vi båda att det nog var dags att bege sig snart för båda började bli ganska fulla. Sagt och gjort vi gick till Dres kompis där vi skulle sova. Han hade ingen nyckel och hans vänner var bortresta så Dre fick klättra upp på baksidan och sedan gå ner och låsa upp för mig. Kommer in i en typisk ungkarlslya. Men man gillar läget och slaggar där man får plats liksom. Vi låg och tittade på ett par helmysko videos från Funny or Die. Jag var ganska berusad då så jag skratta ganska mycket åt det. Men Dre blev bara glad att jag också tyckte det var kul. Tydligen uppskattar inte hans tjejkompisar den där humorn lika mycket. Efter ett tag lyckades vi iaf somna. Typ 2 timmar efter att vi kommit hem. Haha. Vaknar vid 8 och känner hur fruktansvärt bakis jag är. Försöker göra det bästa av situationen. Sedan ringer Malin vid halv tio och nu går det inte hejda bakfyllan längre. Inte min finest hour. Men man lever bara en gång. Börjar dra mig hemåt igen runt 11 efter en ganska mysig morgon ändå ;) Heather hämtar upp mig på tågstationen och återigen gör sig bakfyllan påmind. Bara att stanna bilen. Haha. Kände mig som en nybörjare, minst sagt. Väl hemma gick jag och lade mig med en gång. Runt 17-tiden skypade jag först med Lars och sedan också gruppskype med Sebbe och mamma. Sedan gick jag och lade mig igen för att vakna och ta en dusch. Man kan väl sammanfatta helgen som minst sagt en upplevelse av det bättre slaget.

För övrigt avslöjade Dre att han allt velat ha mig förra gången vi umgicks och att det inte alls var hans fel att han inte visat starkare signaler. Och skyllde ifrån sig att jag strulade med en kompis till hans kompis helt på mig. Kände mig som en idiot och då såg han allt nöjd ut. Jag kontrade med att han faktiskt drog med sig fyra sugna brudar tillbaka. Men han köpte inte mitt argument. Men det hela löste sig väl i slutändan ändå kan man väl säga. Hehe. Så kan det gå.

Och idag fick jag ett nytt smeknamn. Ethan döpte om mig till Metricgirl. Jag gillar't! Och en av städerskorna kände igen mig sen jag var här förra gången. Sjukt otippat. Men åh vad glad jag blev. :)

Nej nu har ni fått tugga igenom mycket text. Men ibland blir det så. Massor att berätta!

Hoppas att allt är bra hemma i Svea Rike.

Över och ut
-Sanna

Har precis återvänt från att ha lunchat med en av Kathys (tidigare au pairen) vänner, Saskia. Hon var verkligen jättesnäll och tyckte allt att vi skulle bege oss ut Chicagos nattliv tillsammans. Låter bra tycker jag.

Och efter lunchen fixade jag en ny handkräm. Kvinnan på Walgreens sade att den fått "rave reviews". Låter lovande. Mina händer håller på att falla isär pga den ihållande kylan. Mindre kul. Men jag litar på amerikaner. Så nu hoppas jag att de ska läka ihop fint igen och att jag har babylena händer inom en snar framtid.
Ikväll har pojkarna fotboll. Eller som Heather kallar det "Gladiator soccer". Barnen tar typ ingen hänsyn till åldern. Men det är kul att titta på iaf. Och Ethan och Noah älskar det. Imorgon är det lördag. Sånt är också kul. Börjar planera lite för vad som kan tänkas hända till helgen. MÅSTE ner downtown, ska trotsa kylan! Alright folks, uppdaterar snart igen.

-Sanna

Herrejösses, jag bloggar sämre än sämst. Men jag har ganska mycket för mig om dagarna och sedan somnar jag runt 10 pm (alltså 22.00). Det känns som om man gått och blivit gammal eller nått. Men det är väl skönt att ha rutiner och en bra dygnsrytm. Kommer upp på morgonen nu iaf, jämfört med förra gången. Då vaknade jag en kvart innan jag började jobba. Men sen brukade jag iofs prata i telefonen till klockan halv två på natten också. Nej, till helgen ska jag umgås med tjejen som tog över efter Romina. Hon verkar jättetrevlig. Romina är lite nervös över att jag kommer ersätta henne, men det lär nog inte hända. Och sen måste jag se till att gå ut snart också och uppleva amerikanska utelivet. Ska höra av mig till Dre igen tror jag. Mer insatt i det där tror jag.

Måste berätta om gårdagen också. Familjens hund Roxy är en aningens galen för tillfället. Hon springer upp och hämtar barnens gosedjur, nytvättade kläder eller dylikt och springer ner och börjar tugga på det. Fick mig en fin överraskning igår när jag lämnade henne obevakad i typ 10 minuter igår och hittade en halvt uppäten plastdelfin tillhörande Noah. Hela huvudet var borta. Och på kvällen lyckades hon få tag på en till. Galen, minst sagt!

Nej nu måste jag fixa lite med tvätten och disken.

Okej vänner, jag uppdaterar snart igen. Och mamma, läser du detta kan du väl se till att vara inloggad snart så vi kan skypa. Verkar inte bli av annars. Skicka ett mail eller nått om när du kan. Tack på förhand!

Over and out,
Sanna

Har inte riktigt orkat skriva tidigare då jag varit inne i någon konstig dygnsrytm där jag somnat 1 och vaknat 5.30 på morgonen, vilket har resulterat i att jag har legat och stirrat upp i taket eller på tv:n. Men igår var jag faktiskt iväg på bio med Noah. Gigantisk butterpopcorn och ännu större läsk. Man måste älska det här landet. Och jag åt första Chipotlen igår också. En burrito med guacamole. Det var så gott att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Idag har jag inte gjort mer än att prata med Heather och kollat på Golden Globe. Rätt chill söndag med andra ord. Men nu blir det andra bullar från och med imorgon. Och sen ska jag försöka att kanske åka in downtown nästa helg. Har en liten downtown itch jag måste få klia! Ska se om man inte kan möta upp någon eller åka dit med någon också. Vore ännu bättre! Livet ser inte så dumt ut just nu.

Btw, Erick ifrån NY ringde mig igår. Helt sjukt att prata med honom igen efter nästan ett år. Det var minst sagt uppskattat. Har saknat våra telefonsamtal. Lär nog bli ett par fler antar jag. :)

-7 här idag också. Känns kul att lämna svensk kyla för ännu kyligare USA. Men nej, ska inte klaga. Snart blir det varmt, jättevarmt!!

Nej, nu ska jag sova.

God Natt Chi, god morgon Sverige.

-Sanna

Okej, ett år sedan jag skrev här. Men nu väntar faktiskt nya äventyr i landet som jag älskar mer än min högra arm. Det är givetvis USA som gäller i år igen. Nästan exakt ett år efter att jag lämnade Chicago återvänder jag. Det känns mer än gött. Svårt att förklara känslan inom mig just nu. Det känns bra helt enkelt. Lär vara helt amerikaniserad när jag kommer hem. Prata, tänka, räkna och drömma på engelska igen. Svingött!

Idag har jag varit och fixat det sista som jag inte hunnit med tidigare. Och nu ska det packas och sen har jag begärt tacomys med storebror och mamma. Känns passande kvällen innan. Imorgon blir det till att ge sig upp tidigt för att bege sig mot Arlanda. Mellanlandar i London och sen blir det O'hare. Herregud så taggad jag är! Och så får jag krama the Finemans igen. Mina små munchkins, dem är extremt saknade. Varje dag sen jag har kommit hem har jag saknat att få pussa dem och berätta hur söta dem är jämt och ständigt. Så nu hoppas jag att dem känner igen mig imorgon och ger mig största kramen man kan tänka sig.

Näe, nu ska jag ge mig på packandet. Hoppas det inte kommer väga för mycket nu. Övervikt är inte the shit!
Wish me luck som man skulle sagt i Amerikatt

Nästa gång jag skriver lär jag alltså vara i Chicago. Woot woot!

/Sanna