Klantsanna!
Dagarna går så fort här borta. Hinner knappt med att analysera vad som händer här.
I lördags åkte jag in till Chicago för att möta upp en svensk Au Pair som åkte samtidigt som mig. Med sig hade hon en tysk Au Pair från sitt område. Vi besegrade den otroliga kylan (-15C?) och gick med röda kinder och kall näsa till Navy Pier. Trots kylan var det verkligen värt det. Framför oss hade vi Lake Michigan och bakom oss såg vi Chicago stad. Knäppte ett par kort för en gång skull så dessa ska ni allt få se. Tjejerna skulle hem vid 4.40PM och jag hade bestämt träff med ett par andra Au Pair som har samma Area Director som mig. Tre tyskar och en bolivian senare var jag fylld med nya upplevelser och nya bekantskaper. Väl framme på stationen var jag tvungen att fixa taxi vilket inte var så lätt. Hamnade i telefonkö i typ 5 minuter i den bistra kylan och det kändes som om högra handen skulle trilla av. När jag tillslut kommer fram för att boka en taxi frågar han mig jobbiga frågor som jag givetvis inte kan svara på eftersom jag inte kan området tillräckligt bra ännu. Som vanligt skrattar jag flummigt och påpekar att jag inte är härifrån (brukar hjälpa!). Som en gåva skickad av en högre makt dyker helt plötsigt en tom taxi upp och jag avbryter mitt samtal. Tio dollar fattigare är jag äntligen hemma igen. Möter en uttråkad Roxana som inte förstår hur man får igång TV:n och jag är inte heller mycket bättre på detta så vi sätter oss och pratar i två timmar istället. Sedan var klockan elva och jag kände att promenaderna under dagen tagit ut sin rätt!
Igår skjutsade jag barnen till skolan för första gången alldeles själv. Det gick bra fram till Noah började gråta. Men det gick bra ändå tillslut. Under dagen smakade jag på livet ytterligare som Au Pair när jag tog hand om Ethan och Noah och fyllde tvättmaskinerna med massa tvätt. På kvällen följde jag inte med på playdaten som var bestämd utan tog MiniCoopern till CVS för att handla handkräm och ansiktkräm. Tänkte köra med Visakortet för att se om det funkar men givetvis lyckas klantsanna glömma sin Pin-kod efter bara två veckor. Därför blev det cash istället. Lyckligtvis letade Lars fram vad jag hoppas är rätt kod till mig tidigare idag. Idag åkte vi till Waukegan för att fixa mitt Social Security Number. Gick relativt fort ändå. Trodde det skulle gå mycket långsammare. Så nu kommer jag nog få det inom två veckor eller så. Alltså måste jag plugga körkortsteori igen! Yey vad kul, NOT! Snart får jag mitt körkort för Illinois! Woot woot! Och för ett par timmar sedan fick jag min allra första pedikyr någonsin. Sjukt gött och det ser jäkligt bra ut också. Ville betala det själv men Heather insistera på att hon skulle bjuda mig. Får fixa manikyr snart. 20 dollar tror jag det kostade. Inte så jättefarligt.
Imorgon blir det Chicago igen. Ska ta tåget med en annan Au Pair här i Highlan Park. Kul att träffa ännu mer folk. Sedan blir det skridskoåkning i Millenium Park (?). Kul blir det nog iaf.
Hoppas att alla har det bra där hemma och tänker på mig i alla fall en liten stund då och då. Här bortifrån är ni i alla fall saknade och hoppas verkligen att någon eller några kommer och hälsar på mig.
Vi hörs snart igen
XO Sanna
I lördags åkte jag in till Chicago för att möta upp en svensk Au Pair som åkte samtidigt som mig. Med sig hade hon en tysk Au Pair från sitt område. Vi besegrade den otroliga kylan (-15C?) och gick med röda kinder och kall näsa till Navy Pier. Trots kylan var det verkligen värt det. Framför oss hade vi Lake Michigan och bakom oss såg vi Chicago stad. Knäppte ett par kort för en gång skull så dessa ska ni allt få se. Tjejerna skulle hem vid 4.40PM och jag hade bestämt träff med ett par andra Au Pair som har samma Area Director som mig. Tre tyskar och en bolivian senare var jag fylld med nya upplevelser och nya bekantskaper. Väl framme på stationen var jag tvungen att fixa taxi vilket inte var så lätt. Hamnade i telefonkö i typ 5 minuter i den bistra kylan och det kändes som om högra handen skulle trilla av. När jag tillslut kommer fram för att boka en taxi frågar han mig jobbiga frågor som jag givetvis inte kan svara på eftersom jag inte kan området tillräckligt bra ännu. Som vanligt skrattar jag flummigt och påpekar att jag inte är härifrån (brukar hjälpa!). Som en gåva skickad av en högre makt dyker helt plötsigt en tom taxi upp och jag avbryter mitt samtal. Tio dollar fattigare är jag äntligen hemma igen. Möter en uttråkad Roxana som inte förstår hur man får igång TV:n och jag är inte heller mycket bättre på detta så vi sätter oss och pratar i två timmar istället. Sedan var klockan elva och jag kände att promenaderna under dagen tagit ut sin rätt!
Igår skjutsade jag barnen till skolan för första gången alldeles själv. Det gick bra fram till Noah började gråta. Men det gick bra ändå tillslut. Under dagen smakade jag på livet ytterligare som Au Pair när jag tog hand om Ethan och Noah och fyllde tvättmaskinerna med massa tvätt. På kvällen följde jag inte med på playdaten som var bestämd utan tog MiniCoopern till CVS för att handla handkräm och ansiktkräm. Tänkte köra med Visakortet för att se om det funkar men givetvis lyckas klantsanna glömma sin Pin-kod efter bara två veckor. Därför blev det cash istället. Lyckligtvis letade Lars fram vad jag hoppas är rätt kod till mig tidigare idag. Idag åkte vi till Waukegan för att fixa mitt Social Security Number. Gick relativt fort ändå. Trodde det skulle gå mycket långsammare. Så nu kommer jag nog få det inom två veckor eller så. Alltså måste jag plugga körkortsteori igen! Yey vad kul, NOT! Snart får jag mitt körkort för Illinois! Woot woot! Och för ett par timmar sedan fick jag min allra första pedikyr någonsin. Sjukt gött och det ser jäkligt bra ut också. Ville betala det själv men Heather insistera på att hon skulle bjuda mig. Får fixa manikyr snart. 20 dollar tror jag det kostade. Inte så jättefarligt.
Imorgon blir det Chicago igen. Ska ta tåget med en annan Au Pair här i Highlan Park. Kul att träffa ännu mer folk. Sedan blir det skridskoåkning i Millenium Park (?). Kul blir det nog iaf.
Hoppas att alla har det bra där hemma och tänker på mig i alla fall en liten stund då och då. Här bortifrån är ni i alla fall saknade och hoppas verkligen att någon eller några kommer och hälsar på mig.
Vi hörs snart igen
XO Sanna